Eller så inte...

Vill gärna vara personlig med bloggen samtidigt som jag inte vill hänga ut mitt privata i det offentliga rummet. Det dubbelbottnade i att blogga har därför fört mig till den punkt där...jag vill inte längre. Kan hända är det tillfälligt. Kan hända återuppstår mitt skrivande i annan form, på annan plats, under pseudonym... Kan hända kommer jag att husera på twitter.com, vad nu det är för något. Fixar mig just ett konto...

Vi är ihop igen, jag och bloggen.

Trodde faktiskt inte att jag skulle återvända mer, men blev tvungen att gå tillbaka. Vill än en gång slänga ur mig namnet på ett band, ett band som i sin tur slänger en av sina plattor ut i etern. Det är dagdrömsk musik att sova till i hängmattan, isländsk indiefolk.

Seabear - Singing arc

Paus

Har som synes tagit en paus från bloggosfären. God Jul & Gott Nytt allihop!

Till salu

Ska sälja lite möblemang, så för de som är intresserade av ex. en soffa i clubstil är det bara att höra av sig.

360 grader

och tillbaka vid samma punkt där det är dags att fundera över vad som är prio 1. Har alltså plockats upp som protégé av fackets styrelse och det är dags att ge svar på tal om jag ska med på tåget eller inte. Innanför pannbenet laboreras det därför just nu med var energin ska läggas. I ärlighetens namn så blir ansvarsfrågor alltid större än man förväntat sig. Tycker jag borde ha lärt mig vid det här laget att "alltid stavas alltid med två l" eller fler. På jobbet ska det just till att flyttas om personal och i dagsläget ser det ut som att vi blir två av fjorton kvar att dra arbetsplatsen vidare. Faen vad nice! Eftersom jag vill bo på jobbet framöver så är ju det ultimat. Det gågna året står mig och kollegorna upp över de kluvna hårtopparna. Ljuset i slutet av tunneln börjar närma sig, men frågan är om jag inte ska ta av redan vid nästa avfart.

Avliden & återuppstånden

Slöt ögonen och dog just av att höra hennes röst igen. Dolores O'Riordan är uppenbarligen tillbaka. Jag minns att det florerade många rykten runt henne när hon försvann ur mediernas blickfång...och med henne bandet, Cranberries. Fram till i veckan har jag inte hört knystas något om det, förutom i mina dagdrömmar om att de skulle göra en hyllad comeback.

För mig hör hennes röst till det förra årtiondets sound i sådan grad att produktionen av hennes soloplatta känns lite "lustig". Det är svårt att avgöra efter att ha skumlyssnat igenom låtarna, men jag önskar ändå att de lät lite mer organiska. Kanske var det lite grunge över Cranberries? Skitsamma, igenkänningsfaktorn lägger ändå ett självklart nostalgiskt leende på läpparna.

Dolores still does it for me!

Ska upp till storstan senare idag. Det är champagneparty och invigning av en butik några bekanta startat, Reckless Clothes. Sen blir det att gå ut på Side Track och mingla bland nallebjörnar och annat folk.